Snacka om att många tankar slog mig på min två-timmars promenad imorse. Jag gick längs Nyköpings piren i hamnen. Det var dimma och man såg varken bak eller fram, och då är det party i fru forsbergs hjärna.

Jag som jobbat som modell de senaste åren har blivit så bekväm med att göra något jag trivs med. Jag är kräsen och märker själv att jag hela tiden höjer kraven. Pappa frågade om jag inte skulle jobba lite på Coop över julen. Det fanns inte på världskartan, och det är just detta som får mig att tänka efter.. Jag låter sjukt ofärskämd nu och det är jag fullt medveten om, men jag är bara ärlig.

Jag kollar verkligen inte ner på de personer som nöjer sig.. men jag kan inte riktigt förstå hur man kan ha så lätt att bli nöjd bara. Jag känner folk som snart är pensionärer och har jobbat på samma jobb sedan dom var 16. Jag får en obehaglig känsla i magen när jag hör sånt, för jag själv skulle inte tillåta att hamna i den situationen. För mig är varje dag en utmaning till att förbättra och bidra till något bra här i livet. Jag går vidare, väljer svåra vägar före lätta, och ställer mig frivilligt inför nya utmaningar för att hela tiden utvecklas som människa. Jag vill kunna ha åstadkommit en lista lika lång som jultomtens när året är slut.

De bästa jag vet är att inte veta om min framtid. Jag vill se vart jag tar vägen, vad jag gör och vad världen har att erbjuda. De största problemet hos folk är att man inte vågar ta steget. Folk ser en trygghet i familjen, jobbet eller andra intressen. Jag säger inte att de är fel, men de bidrar ofta till att livet står stilla. De flesta som låter tiden gå fattar inte allt man går miste om. Livet är för kort för att låta dagarna rinna ut i sanden.

Alla snackar om hur bra vi svenskar har det. Jovisst vi har vad vi behöver. Våra barn kan studera, få jobb och klara sig själva, men är det verkligen vägen till lycka? Att hela tiden göra de som alla andra gör? Varför ska man leva som alla andra? Folk gör det för att ”det är så det ska vara” och det är detta som gör mig upprörd. Varför lever vi efter vad andra tycker är rätt eller fel? Vi borde gå våran egen väg, göra de VI själva innerst inne vill. Du behöver inte göra som alla andra.. Vågaa stick ut i mängden.

Om du inte trivs med ditt jobb… ändra på det istället för att gå där dag ut och dag in i samma trötta jobbkläder.. eller om du lever i en relation för att du är rädd att bli ensam, eller att du bara känner ett behov att ha någon nära. Bryt. Du kommer ingen vart på att fortsätta i dem spåren.

Jag uppmanar inte till att lämna eler strunta i människor. Jag vill bara att folk ska börja tänka efter och inse att man kanske måste sätta ner foten för att se en förbättring, istället för att bara glida på ett ruttet, brunt bananskal. Vissa människor tror att de uppnått en maximal lycka av tanken om att de har en bra familj, ett jobb att gå till, en duglig lön de klarar sig på och en hund de kan sysselsätta sig med att rasta varje dag. Det finns en stor skillnad mellan TRYGGHET och LYCKA. Trygghet styr inte vägen till lycka. Jag känner mig hellre rädd av en utmaning, en trygg i ett svenskt hamsterhjul.